|
Jag har kommit fram till att jag har ett beroende.. det är en människa, han heter Max. Anledningen till att jag är beroende av han är för att han är "den jag aldrig kan få". Det suger... vi har hållit på av och till och det har bara blivit struligt. Det man noterar är de bra sakerna som han gör, och de mindre bra... Men det är dom bra som tar över eftersom man har så starka känslor för personen.. just Max. Han svarar inte på ett ynka sms, eller hör av sig på något vis.. om vi umgås med flera personer existerar jag inte. Jag är som en av hans vänner, ingen speciell alls.. Trots att jag har fått höra från vänner hur han känner för mig och även av honom själv så kan han tydligen inte ingå i ett förhållande.. Det jag inte kan förstå är varför, om han känner så att han gillar mig osv ska det inte vara några problem. Men uppenbarligen är det han som har det jobbigt på något vis, kan tänka mig att han har lite dåligt självförtroende, och har svårt att visa hur han känner och därmed inte kan släppa in någon i hans liv... För någon helg sen då jag hade en liten fest så va det liksom så att han drog in på mitt rum då alla typ drog och jag kom efter, då blev det kyssar och smek, men jag va tvungen att säga nej till sex, för enligt mig så kan jag inte ha det med någon som är så osäker i sig själv och dessutom måste jag va tillsammans med Max för att kunna ha det.. Han sov över och allt va bra, det va alla hjärtans dag. Han har inte hört av sig efter det.. Jag och mina 2 kompisar drog hem till honom en kväll på lovet, jag hade ringt och hört om vi fick det. Han var glad och social som jag aldrig har hört honom va.. Han har mognat efter dessa 2 år då vi har känt varandra, men det är ändå inte tillräckligt. När vi va hos han, jotjena att jag va något speciellt.. Jag va såklart hans vän. Så det sög! En annan väl så va vi ett gäng hos min bästa vän Alva, vi körde sanning och konka... och jag sa och fick höra grejer jag aldrig hade trott eller han hade.. Jag sa att det värsta jag visste var när ingen svarar på ett sms eller inte hör av sig.. Han var tyst då. Igår kväll ca 1 2 veckor efter allt detta, då smsar jag han, för jag fick nog.. jag skrev: "Du är ju inte alls taggad på att träffa mig uppenbarligen.. Men att du kysste mig och sov hos mig och så, det sårar ju bara nu efter, vad är det du tänker egentligen? Snälla ett svar tack.." ett svar: "inte meningen att såra dig. du vet hur jag känner, jag tycker om dig och så men vill inte gå in på något djupare nu. förlåt om jag har sårat dig" jag tillbaka: "Vad är det för problem nu? Finns det något senare? " då fick jag detta svar: "de e så jag känner nu och senare kan jag ju inte veta" Så etta är mitt liv, jag lever i ovisshet, vet inte vad som händer eller kommer hända.
|
